Euforisk.

Vill ge världens största tack till Roslagens sparbank för detta. Kan inte ens beskriva hur tacksam jag är för dessa 25 000. Vill bara åka nu.

Svenska skolan i Nairobi.

Har inte kunnat berätta detta innan. Men nu kan jag inte hålla mig:

Om mindre än fyra månader kommer jag befinna mig i Kenya och i Nairobi. Där ska jag sedan stanna i tio månader för att gå mitt sista gymnasieår på den svenska skola och bosätta mig på skolans internat med 55 andra lyckligt lottade. Alltså så kommer jag även att ta studenten och allting där(!!!!). Det här är en dröm och jag är så himla, himla glad. Vill inget hellre än att åka nu. Visst är det sjukt? Jag kan själv inte ens förstå det.

Hurricane.

Efter en fin skoldag men en mindre fin eftermiddag som jag i stort sätt stressade igenom. Så, nu sitter jag här i min säng. Väntar på att Mattias ska komma så jag får pussa lite på honom innan jag ger mig vidare till Freja för födelsedagsfest för henne och Vivi. Det blir nog hur kul som helst. Pusspuss.

Vill.


Vill inget hellre än att ligga med huvudet på ditt bröst och bli klappad i håret.
Vill inget hellre än att lirka in mina ben mellan dina just nu.
Vill inget hellre än att du ska vara här bredvid mig.
Vill inget hellre än att vara med dig.
Vill inget hellre.
Vill inget.
Vill.
Älskar.

Maj.

Maj.
Maj var en mysig månad. Men en av de jobbigaste också. Mycket hände omkring. Vilket gjorde ont. Fast jag ville aldrig inse det, jag blev känslokall. Förstod nog inte vad som var på väg att hända. Var med Maya på hennes skola, fotade blommor i Kungsträdgården och letade fyrklöver med Agnes och Felicia. Firade både Celiah och Mayas födelsedag med dans och middag. Bäst. Började hänga i parken där vi drack vin, spelade kubb och åt pizza. Sommaren var på väg och trots att det var varmt ute var nog hjärtat inte riktigt likaså.
Detta skrev jag, och det förklarar väldigt bra vad som gjorde ont:
Du säger att du är kluven. Att känslorna kanske sinat iväg. Och jag gråter mot din axel för att saker och ting kan förändras så fort. Att känslor som jag trodde aldrig skulle ta slut kanske gör det. Hur kärlek kan bli till något som vänskap. Jag tittar dig i ögonen och försöker hitta något obefintligt. Istället ser jag hur du tvekar och det känns som någon gör tusen nålar om mitt hjärta. Just för att vi sa att det alltid skulle vara vi. Och just för att det kanske inte alltid kommer vara det. Vi delar på en cigarett och en cola på min balkong. Luften är ljummen och påminner mig om oss i somras. Jag lutar mig mot din varma axel där jag alltid känt mig trygg. Stirrar ut mot himlen med nygråtna ögon och märker hur det börjat ljusna. Ser röken sippra ut genom dina läppar och blir ett med himlen. Även fast det inte är slut än vet vi att det inte är som förut. Du säger att du vill men du vet inte om du kan. Du vet inte om det räcker. Jag vet att du inte vill göra mig ledsen men känslan att när du kysser mig kanske bara är för att göra mig glad är förjävlig. Men det allra förjävligaste är att jag inte kan göra ett skit för att förändra hur det är nu och hur jag skyller allt på mig själv.

Två jävla år.


Idag har jag och Mattias två hela år tillsammans. Jag kan inte förstå att tiden gått så fort. Att för två år sedan låg vi i min 90 säng, hånglade och kollade på dåliga program på MTV. Två år sedan jag alltid följde dig hem, ner till pizzerian och aldrig kunde släppa dig. Var alltid tvungen att pussas lite till, kramas lite till. Att det är två år sedan vi sa ”Är det vi nu, offentligt?”. Att det är två år sedan det blev duochjag, MajaochMattias. Men, istället för att ligga och pussaskramashållahandhångla i min soffa nu så befinner han sig istället 574 kilometer bort. I en annan stad, i ett annat land, i en annan soffa. Jag önskar mer än något annat än att han var här hos mig nu. Grattis till oss. Jag älskar dig mer än något annat i hela världen. Fan. Måste du vara så långt bort.



Sommar.

bild
I somras när jag var på Peace&Love så blev jag fotad av en streetstyleblogg. Jag gjorde mitt bästa för att komma ihåg vad den hette men det kom jag givetvis inte ihåg. Men för några dagar sen hittade jag den och där var jag visst! Fick mig att längta otroligt mycket till sommaren. Som vanligt har jag redan nu i princip planerat hela nästa sommarlov: Den sjätte Juni åker jag och Mattias till Kroatien i tio dagar och sen ska jag med ett helt gäng tjejer till Spanien. Sen ska jag även försöka klämma in någon festival också. Vilken vet jag dock inte än. P&L eller Putte i parken blir det nog. Helst av allt vill jag på Hultsfred men då är jag ju i Kroatien... Berätta för mig, vilken/vilka festivaler ska ni på?
Pusskram

Norge.

Packar ner stjärnor i resväskan och möblerar om rummet. Imorgon flyger jag till Norge, till Oslo, till Mattias. Jag är helt säker på att ni inte kan förstå hur mycket jag längtar efter att få slänga mig i hans famn efter en månad utan varandra. Min bästaste kille.

Det bästa jag har.

Kärleken tar aldrig slut. Hur är det möjligt att älska en människa så mycket som jag älskar dig.

Hej.


April.

April.
April minns jag som en fruktansvärt fin och händelserik månad. Köpte min absoluta favoritklänning. Åt världens godaste trerätters middag hemma hos Vivi för att fira hennes 16-års dag. Maya och jag skedade ofta i min 120 säng och jag hälsade på henne i Bandhagen, åt våfflor och badade badkar mitt i natten. Jag spenderade mycket tid med mitt hjärta också. Åkte till landet för kvalitetstid och när jag väl gör det så mår jag så himla bra. Något av det bästa i April var Håkan på cirkus, stod nästlängst fram och grät. Det var fint. Hade brödmiddag hemma hos mig med världens godaste mat och jag minns hur mycket jag skrattade den kvällen. Hälsade på i författarklassen för första gången och kände mig feg och bortgjord. Men solen började värma ännu mer och jag var riktigt glad.

Januari, februari, mars.

Januari. 
Januari var en otroligt förvirrande månad. Jag började få tankar om att byta till författarlinjen, klippte av mig håret, hade bloggpaus, gjorde om rummet och köpte världens finaste tapet. Jag tränade också väldigt mycket vilket gav mig en hel del energi. För det mesta gled jag runt i min älskade leopardajcka, var på dop för älskade Hedvig, inköp av mina första drmartens och häng med mina tjejer.


Februari.
Februari var en fin månad med mest svartvita foton. Många mornar vaknade jag och fick se Mattias i motljus bredvid mig och många mornar gick jag ofta med solen värmande i ryggen, det var fint. Jag fortsatte träna och jag mådde så himla bra av det, jag började känna skillnad. Lovisa fyllde 17 år och vi gav henne tårta. David och Anton hade 19-årsfest som var så himla kul. Samma dag hade jag kapat av mig håret, hur spontant men hur skönt som helst. Ångrar det inte sekund. Oftast hade jag min kånken på ryggen och drmartens på fötterna. Jag gick på teater och hade det jättefint. Något av det bästa var ändå att jag och Mattias hade ett år den 14 februari. Såhär skrev jag och det stämmer så himla bra fortfarande:
Jag trodde aldrig någonsin jag skulle kunna få uppleva något så fint som det här. Kärlek.
Finns ingen som jag litar på så mycket som dig. Som jag berättar så mycket för. 
Finns ingen som någonsin fått mig att känna som du gör. 
Finns ingen som någonsin kommer att ligga mig lika nära hjärtat som du gör.
Finns ingen som är så bra som du.


Mars.
Jag fick totalångest över vad jag skulle göra med skolan, byta eller inte. Samtidigt som jag mådde väldigt dåligt fram och tillbaka av olika anledningar. Jag försökte intala mig själv att strunta i saker som fick mig att må dåligt men det var inte lätt. Solen verkade lysa hela tiden och jag umgicks mycket med mina tjejer. Vi firade earthour och Vivi i ett och hon fick donuts, vi rökte vattenpipa och festade hos Malin. Jag åkte även iväg till fjällen med familjen Ohlsson och hade en så jäkla fin vecka. Drack massa oboy, pussar i farten och fint väder. Bokade även Spanien biljetter och skrev den här texten vilket är en av de jag är mest nöjd över även nu. Mars var en turbulent månad men med många fina ögonblick också.





All in white.

Jag är precis hemkommen efter en makeup kurs. Precis vad jag behövde då jag egentligen inte har någon aning om vad jag gör när jag sminkar mig... Har lidit lite av sällskapssjuka denna vecka och övernattat en hel del tillsammans med Vivi och igår sov Lisa här och vi åt fruktsallad. Mysigt. Ikväll ska jag till Rikard för 18-års fest!

Älskling.

Igår var det exakt två år sedan vi träffades för första gången och exakt två år sedan jag fick smaka på hans läppar för första gången. Det var kallt och händerna var röda och hade knappt någon känsel. Andedräkten luktade spya och fötterna gick som på lina. Jag var fnittrig och du höll min hand och helt plötsligt kände jag inte det kalla längre, snön var sockervadd och stjärnorna glittrade klarare. Lyckan att få titta in i dina ögon och bli en i skuggan som visades när gatulampans gula ljus lyste över oss. Jag älskar dig.

Snart.

Man vill ju bara pussas. ♥

Snipp, snapp, slut.


Och så blev håret kopparfärgat.

Seija says hello.

Även fast hon älskar att bitas hur hårt som helst i fingrarna och tårna ibland, fast hon ibland blir helt hyper och rusar igenom fram och tillbaka genom hela huset, fast hon inte alltid vill sova bredvid mig i sängen så är hon ändå världens mysigaste flickvän och dotter.

Växjö.

Nu drar jag till Växjö, för att hälsa på min fina Emma.

Du+Jag.



Jag älskar dig. Vi klarar allt. Vi måste. Genom eld.

En jävla surkärring.

Jag tror jag kommer bli en surkärring när jag blir stor. På riktigt. En sån där som väser åt ungdomar, en sån som blänger surt när barnen ler mot en, en som ringer till polisen när grannarna på undervåningen har fest, som klagar över att bussjävlarna är 2 minuter sena, som klagar på att potatisen är för dåligt saltad. Hjälp. Redan nu kan jag sitta och sucka överdrivet högt när några pratar på bussen in till skolan på morgonen, eller slänga bak en medveten om-du-inte-är-tyst-mördar-blick bara för att folk ska vara tysta. Herregud. Jag kommer bli en gnälltant. Det vill jag ju inte.
Bli inte rädd för mig nu. Jag har mina bra stunder... också. Men, är det någon som känner likadant och vill hänga med mig när vi blir sisådär 75 och klaga på "dagens ungdomar" och dricka lite kaffe? Hör av er. Jag bjuder på kaffet.

Tidigare inlägg
RSS 2.0