Att falla från 60 meter.


Något utöver det vanliga.


Isabelles video. 

Ikväll satt jag helt oförberedd vid min dator när jag helt plötsligt bara hör något starkt utanför fönstrena och känner hur det mullrar till. Stänger av mitt serietittande och märker att det är skottlossning. Och det var inte bara ett, två, tre skott utan över femtio skott som avlossades precis på Ngong Road utanför skolan. Jag och Frida trodde bokstavligt talat att det var nu det skulle bli valkaos och jag var helt upprymd av något sorts adrenalin och panik. Vi ringde Antoine, vår boardingföreståndare, och hans order löd “Gå inte ut, håll er borta från fönstren och ifrån väggarna!”. Aldrig varit med om något liknande. Tydligen så var det poliser som jagat en bil där det befann sig människor som rånat ett apotek. Fyra döda.

Ibland påminns man verkligen om vilket annorlunda land man lever i. 

Svartvitt.



I helgen.



Jag vet att jag är sämst på att uppdatera här. Men, jag känner mest för att blogga när jag har något roligt att komma med. Som nu! För i helgen ska jag och några fler nämligen göra precis det som videosarna här uppe visar: bungyjump och rafting. Man fick välja antingen eller, eller både och. Jag valde båda och jag är så äckligt laddad. Jag har velat hoppat bungyjump sedan jag var tio så det fanns inte ens chans att jag skulle strunta i något av det. Längtar. 

We're in Diani, bitch.

Har varken hunnit berätta om Mount Kenya eller den fantatiska semesterveckan efter i Diani. Men, vi börjar med det bästa. 

Vi kom hem från Mount Kenya på måndagen och vi var alla helt möra i kropparna. Men inte hindrade det mig och sex kompisar ifrån att packa upp och packa om för att sedan halv fem på tisdag morgon, efter en timmes sömn, hoppa in i en safaribuss med destination: Diani, kusten. Det blev en tio timmars resa med kroppsdelar som ständigt somnade efter de alldeles för hårda och alldeles för obekväma sätena. Till slut, så kunde vi känna Mombasas kvava luft komma in genom fönstrena och göra en alldeles sådär klibbig som man bara blir på kusten. Vi såg det turkosa havet och trots minimala timmars sömn så kändes allt så himla, himla bra. 

Efter ett stopp på Nakumatt för att handla en massa förnödigheter så hittade vi till vårat hus som jag, Rikard, Kalle, Elin, Karin, Gustav, Emil och CC hade hyrt. Papaya Garden, hette det, och var otroligt stort med kök, pool, en veranda och en kalkon med namn Big T som kucklade hela mornarna när man vaknade upp. 

I sex dagar stannade vi där. Och de här sex dagarna är utan tvekan några av de bästa dagarna i hela mitt liv. Det var ett perfekt sätt att återhämta sig efter att ha bestigit ett berg. Och en perfekt kombination av den afrikanska hettande solen, svalkande dopp i den indiska oceanen, god mat, stränder vita som snö och mjuka som nytvättade lakan, att dansa barfota på Fourty Thieves med världens bästa vänner tills småtimmarna närmade sig då vi satte oss på en pikipiki hem, skrikandes och sjungandes. Inga regler, inga måsten och ingen press. Vi njöt, kan jag lova. På alla sätt och vis och jag har varit i ett konstant lyckorus som jag aldrig ville lämna. Men söndagen kom och vi fick packa ihop våra grejer och återigen hoppa in i buss hem till Nairobi.

Och nu är vi här igen. 

Bilder tagna av mig. Inga bilder får tas utan mitt tillstånd. 

RSS 2.0