JANUARI.


/Hängde lite extra i Diani medan alla andra hade skola/Kvällsfika/Frida i den hederliga rökrutan/Ngong road/
/Elin fyllde 18/En helt vanlig lördag//Partaj/Vi fick för oss att ändra matmenyn lite. Vad sägs som lite pitt i Anna?/
/Hängde på Bistron för att fira Karro i efterskott/I lördags/Gick upp för Mt Longonot/U-landsproblem/

Mt Longonot.



I lördags vaknade jag upp 06:00 av en ringande klocka i korridoren. Jag var otroligt nära på att somna om i sängen igen, det kändes helt enkelt lite skönare än tanken att man skulle bestiga en vulkan. Men, det var värt att kämpa sig ur sängen och ta sig iväg med 35 andra trötta internatkompisar i en skolbuss med destination Naivasha och vulkanen Mount Longonot. 

När vi kom fram så började vi att vandra uppåt mot kraterkanten. Det dammade runt mig där jag gick och jag försökte mest fokusera på stegen. När vi till slut kom upp till kanten så stod vi där ett tag och beundrade den fantastiska utsikten. Kenyas natur är verkligen något alldeles speciellt, och jag skulle nog aldrig få nog av utsikten ut över de gröna kullarna som aldrig tycks ta slut. 
 
Vi började strax vandra igen. Jag och Hanna tog sällskap ett bra tag innan hon spurtade ifrån mig. Vi pratade om hur knäppt allt det här är. Att vi får uppleva det här. Om kontrasterna jämfört med våra vänner i Sverige. Andades in precis det där ögonblicket. Och rös över att det kändes så bra. Men, riktigt så kul skulle vi inte ha det hela tiden. För när vi började gå runt kraterkanten så insåg vi att den där toppen som inte såg så hög ut skulle bli ett rent helvete. Och det var det. Fast när man äntligen var klar uppe på toppen och fick avnjuta den där pastasalladen tillsammans med världens vackraste landskap runtom mig, så var allting värt det. Varenda tå som kändes som bruten. Varenda träningsvärk jag hade i rumpan i tre dagar efter. Varenda smutsfläck och varenda "fyfan" jag yttrade mig. Och varenda liten svettdroppe. Så. Ja. Nu har jag bestigit en vulkan på 2776 meter. Nu väntas bara Mt Kenya om en vecka.
 
Fyfan. 

Brew Bistro.


En fredagskväll.

I fredags bjöd Moa hem mig, Kalle, Emil, Frida och Siri för att ha tacokväll. Det blev en sjukt bra kväll och känslan över att bara vara hemma hos någon är jätteknäpp, det är inte alls samma sak som att hänga på någons internatrum direkt. Såhär var i alla fall våran kväll: 


Vi började med att gå till Yaya som är ett köpcenter nära Moa. Där införskaffade vi köttfärs, grönsaker, öl och allt vad vi behövde. 


Fördrev tiden med att hänga runt lite i Moas lägenhet. 


Och även genom att ta en Tusker på terassen.


Här är värdinnan, Moa.  


Emil. 


Och göteborgaren Kalle. 


Det här kändes något bättre än den kenyanska maten som de andra fick i skolan. Något som man verkligen saknar under det här året är maten: i skolan får vi mest grytor eller pasta med någon slaskig sås. Men, det funkar såklart!


Frida och Siri kom precis lagom till middagen. Sedan satt vi och snackade skit om allt och ingenting.

Efter middagen satte vi oss återigen på Moas terass och månen var verkligen stark. Avslutningsvis tittade vi på Pitch Perfect och tog en taxi hem runt tolv. 

Elin 18 barre fan vad narre.

I onsdags fyllde en av mina bästa vänner år, min åretjej Elin. Vi sjöng för henne på morgonen och på kvällen tog vi oss till Bistron, åt tapas och drack deras hembryggda öl på happy houren i Nairobis solnedgång. Senare så gick vi till våran favorit localbar och hela kvällen var bara perfekt. En sådan kväll som man kommer sakna lite extra mycket sedan när man är hemma i Sverige om några månader. Se så bra: 


Ngong Road.





RSS 2.0