Akon.

Igår var det dags för det som jag, och många andra på internatet, har laddat inför hela veckan: Akon kom till Kenya och skulle ha konsert på Carnivore. Jag och flera andra började med lite häng på en lokalbar innan vi hoppade på partybussen. Stället vi var på var verkligen mysigt, och jag fick världens festivalfeeling när jag klev in på gräsplanen där de byggt upp en stor scen på, och massa små vita tält runtom med barer, mat och annat mysigt.

Kvällen blev trots mina förväntningar faktiskt ännu över förväntan. Akon skulle börja spela halv elva, men helt plötsligt så börjar det verkligen ösregna. Och när det regnar i Kenya, ja, då regnar det verkligen. Så, ryktena spreds om att han skulle ställa in vilket gjorde mig en aning sur. Plus att jag var frusen som bara den. Men, så kommer han till slut. Då struntade jag fullkomligt i regnet och hoppade in i publikhavet tillsammans med många andra och bara skrek. Sjöng med i låtarna så gott jag kunde och struntade i att mascaran rann nerför ögonen. Leran på parkeringen var inte heller att leka med, vissa ramlade och hela partybussen var full av kladdig lera. Och draget i bussen påväg hem har nog aldrig varit bättre, så jäkla kul. En väldigt, väldigt bra och rolig kväll. 
 
Foto: Kenya Nights, Rizwan Ibrahim

Watamu.

Har äntligen tid att berätta lite, lite om resan och bjuda på några bilder. Here you go:

En av de häftigaste upplevelserna enligt mig var tågresan dit som pågick i ungefär 18 timmar. Gångarna på det gamla tåget var så trånga att man fick turas om att gå förbi varandra, vissa toaletter var endast ett hål som gick rätt ner på tågrälsen och utanför fönstrena som oftast inte gick att öppna fastnade jag ofta vid och fick se den helt nya värld som rusade förbi utanför fönstrena. Vi kunde åka förbi små, små byar gjorde av plåtskjul till husväggar som lystes upp med hjälp av en lägereld som sprakade i den kenyanska natten. Eller, som vi många gånger gjorde, svishade förbi ett par ungar som desperat vinkade och sprang mot tåget när de såg oss komma. Där stod de och vinkade i ren glädje och skrek "hello, hello" eller bad om godis till deras hungriga magar. Det är verkligen en annorlunda värld jag lever i. Och jag vet inte hur många gånger som jag ställde mig frågan hur annorlunda deras liv måste se ut och hur nyfiken jag egentligen blir över att få veta vad de tänker och drömmer om. Vad pågår i deras lilla huvud om natten när de inte kan sova?

Natten var även den speciell. Vaknade säkert fyra gånger över att jag trodde tåget tagit fart utför spåret, vilket inte var fallet, såklart. Det bara guppade och skumpade lite överdrivet mycket på grund av de gamla vagnarna och den rostiga rälsen. Att på morgonen vakna upp utan någon AC eller något som helst sätt att svalka sig var väl den mindre mysiga delen av tågresan. Men. Ändå en upplevelse i sig. 

Resan var i alla fall en av de bästa. Dykcert, har jag till exempel hunnit ta. Vilket var riktigt häftigt men just det korallrevet var mindre häftigt. Vi har hunnit med mycket och lite, vilket är precis det jag behövde. Allt ifrån att bara ligga på de kritvita stränderna med musik i öronen till flera utekvällar som som vanligt blev väldigt minnesvärda. Gå barfota och känna sanden som sitter kvar mellan tårna dagen efter, dansa in natten med fina människor och dricka billiga shots som gör en varm i magen, ta en tusker i den starka solen mitt på dagen, bada i vågorna som välte omkull en, hänga på lokalbarer med främmande kenyaner och dricka vidrigt palmvin, få rysningar över hela-jäkla-kroppen för att man vet att man har det så bra. Ja. Riktigt bra har vi haft det. Titta bara!


Tappar bort dagarna.

 
Måndag? Tisdag? Kom jag verkligen nyss hem från Mombasa? Tappar bort dagarna och har noll tidsuppfattning. Kliar sönder myggbett tills jag blöder fast jag inte borde. Sover skavfötters med Elin för att hon är fin. Saknar hem fast jag vet att jag har det bäst. Tänker om börjar om ser om och tänker om igen. Men. Jag mår bra. Det gör jag. Tänker bara för mycket om för mycket.
 

En liten film.

 

Watamu.

Idag är det fredag. Men inte vilken fredag som helst, för idag åker vi till Watamu och kusten i en vecka! Ska bli så himla skönt att bara komma bort lite. Sola, bada och förhoppningsvis dyka om mina bihåler vill lägga av att göra ont. Åh. Ska bli så skönt. Såååå, vi hörs om en vecka! 

Finns inget bättre.


Woop woop.

Hur gick allting ifrån att inte ha några läxor alls, till att känna sig ihjälstressad och ha panik över att inte hinna klart allting? Igår fick jag reda på att jag har en historiauppsats som ska vara inne på torsdag, och jag trodde jag hade mer än två veckor kvar. Imorgon har jag ett föredrag i svenska på tio minuter. På torsdag har jag tydligen ett förhör i religion som jag inte någon aning om. Kul. Jättekul. 

Fridas artonde födelsedag.

Igår, så fyllde världens bästa Frida 18 år. Eftersom att hon hade gjort så fint på min födelsedag så tänkte jag och flera att det var hennes tur den här gången, och jag tror vi lyckades ganska så jättebra. 
 
Frida hade tänkt att vi skulle gå ut och äta på en libanesisk restaurang, alla var allmänt ointresserade och flera låtsades att banga ur samma dag, just för att göra överraskningen ännu större. Vid sex-tiden så sätter jag, Emil, Elin och Olivia på oss plastpåsar på huvudet och springer skrikandes in till hennes rum där hon står och tröstsuper för sig själv. Vi binder fast hennes armar, sätter på henne ögonbindel och hörlurarna flög också på med levels på högsta volym. Hon blev verkligen skiträdd. Vi satte oss sedan i en taxi för att ta oss hem till Moa. Under vägen så hällde vi i henne ännu mer dricka och hon fick inte se någonting på hela resan. Det var bara jättekul och två gånger så låtsades vi lämna henne ensam i taxin och att den körde iväg med henne. 
 
Väl framme, förstår hon fortfarande ingenting, så tar vi upp henne för massor av trappor. Till slut kommer vi fram till Moa och tar upp henne på deras underbara takterass. Där hade Moa, Isak och Manda fixat hela dagen och ställt fram ljus, filtar och världens godaste tapas. Så, slutligen får hon ta av sig ögonbindeln och där står vi och sjunger för henne. Hon blev sååå glad, och det var verkligen kul att se hur förvånad, glad och chockad Frida blev.
 
Kvällen fortsatte så himla fint. Och var nog den bästa kvällen hitills i Kenya, och även en av de bästa i mitt liv. Vi åt ihjäl oss på den goda maten, drack massor av gott, dansade under en stjärnklar himmel och bara hade det fullkomligt underbart. Speciellt när man insåg att man runt omkring sig hade de 20 pesoner man älskar allra mest och som numera är en enda stor familj. Vet inte hur många gånger jag bara ville stanna tiden för en stund och jag vet inte hur många gånger jag idag tänkt och sagt att jag bara vill ha tillbaka gårdagen. Att se Frida så glad och att se hur nöjd hon var över hennes födelsedag var verkligen roligt, för det var precis det som var meningen. Du är så värd allt det där Frida!!! ♥
 
Kan inte förstå att jag bara känt dig i två månader, du är bäst. 

Sjuk.

Jag har gått och blivit sjuk. Vilket verkligen s u g e r. Ligger och hostar upp mina lungor, tröstäter min marabou och tittar på One three hill. Blir så otroligt rastlös när man ser alla andra glada internatkompisar som har turen att vara friska. Just nu önskar man ju att man bara låg hemma i soffan, med en mamma och pappa som kom och pussade en på pannan, frukost på sängen och att ligga och titta på urdåliga tv-program hela dagarna långa. Har i alla fall fina internatkompisar som tittar till mig. Men vill bara bli frisk nu så jag kan ta det där jäkla dykarcertet i helgen. Måste. För nästa fredag åker vi äntligen, äntligen till Mombasa. 

LYCKA.

 
Lyckan nyss när jag fick reda på att jag hade ett paket och hämtade. Det var från världens bästa mamma och innehöll bland annat KAVIAR(!!!), marabou, svensk tidning och min favoritkofta. Blir såååå glad! Så, nu har jag och Elin tryckt i oss varsit knäckebröd med kaviar. Godaste på läääänge! Ska hålla detta varmt om hjärtat nu ett tag. Att få paket eller bara ett litet brev gör verkligen hela ens dag. Speciellt idag när jag börjar bli sjuk och ligger hostar upp mina lungor, så får man reda på det här. Woop woop! Nu ska jag fortsätta chilla in my bed.
 
PUSS! 
PS. Skicka gärna lite mer marabou... DS. 

RSS 2.0