Walking on a dream.

Foto: Maja Karlström. Inga bilder får tas utan mitt tillstånd. 

Kibera.

Förra fredagen tog jag vara på min sovmorgon genom att åka med Manda och hennes kompis till Kibera. Vi besökte en skola som hade sin graduationday den dagen, bjöd dem på kakor, highfiveade, försökte prata med de blyga barnen och såg på deras prisutdelning i bästa prestation i olika ämnen. Första pris var två block, andra pris ett block och tredje pris var en penna. Visst är det knäppt hur annorlunda det kan vara? Den där pennan och blocket betydde förmodligen mer än vad man kan tro för dessa barn. 


Karura Forest.

I lördags tog jag och 16 andra på oss vandringskängorna och gav oss iväg till Karura Forest. Karura Forest är en skog i Nairobi som har en vandringssträcka på ungefär 1 mil som vi bestämt oss för att ta oss runt. Tillsammans med Antoines militära marscheringsramsor så gick det hela väldigt bra och snabbt. Även fast skogen kanske var lite under förväntan så var det ett bra sätt att spendera dagen på och med bra sällskap blir allting kul. Vi såg bland annat ett vattenfall, en grotta och skogen var som på många andra platser i Kenya något nytt och framförallt vackert. 

kvällen bar det iväg till ett event på TreeHouse som blev mer än lyckat. Kan ha varit en av de roligaste kvällarna hitills. På söndagen åkte jag och några till Village Market vilket är ett stort köpcentrum här i Nairobi. Jag, Moa och Manda satte oss på Art (oj vad ovanligt) och tog en smoothie. Ett jäkla bra sätt att spendera en bakisdag på måste jag säga. 

Brabrabrabra helg. 



Älskade, älskade Kenya.

Jag älskar verkligen att leva här i Kenya. Att få bo här, uppleva, se, höra, lära. Ibland slår det mig hur knäppt det egentligen är, att jag faktiskt är här. För flera månader sedan satt jag ju faktiskt hemma och hade så ont i magen för att jag väntade på svaret om jag ens kommit in på skolan eller inte. Och nu, så har det gått lite mer än tre månader sedan satte jag mig på ett flyg och flög 700 mil hemifrån, till ett okänt land och till människor jag aldrig träffat. Tre månader sedan jag bara åkte och nu är jag ju här, i Kenya och Afrika. Jag har fått se så mycket mer av världen jag aldrig trodde jag skulle få se, fått nya perspektiv på saker och ting, besökt de vackraste platserna jag någonsin skådat, hittat nya och fantastiska vänskaper som jag kommer vilja ha med mig resten av livet, jag har fått sjuka och oslagbara minnen och framförallt lärt känna världens bästa land, Kenya. Jag vet att tiden någongång kommer ta slut, och att det förmodligen kommer gå snabbare än vad jag tror. Men, om det redan nu var dags att åka hem så skulle jag vara mer än nöjd. Så därför, därför är jag glad att jag faktiskt har sju månader kvar här. För jag vet att jag kommer hinna och få uppleva så väldigt mycket mer. Tiden går men den är inte slut än. Och jag ska ta vara på dig, jag lovar. För det här är det bästa jag någonsin gjort, och någonsin kommer att göra. 


Nakuru.


 Inga bilder får tas utan mitt tillstånd. Foto: Maja Karlström

RSS 2.0