78 dagar kvar.

Idag är det precis 78 dagar kvar tills jag lämnar Sverige i tio månader. Känns så himla knäppt. Fråga gärna om ni undrar något, så lovar jag att svara!

Lördag. Söndag.

I lördags var jag bjuden hem till Johanna för att fira hennes 18-årsdag.

Här är hon!

Världens bästa Lisa var också med. Med en himla fin rygguringning. 

Tycker vääääldigt mycket om den här tjejen. Grattis, igen. ♥

Och här har vi fina Julia. 

Sedan hade jag inte tid med att fota något mer tydligen. Antagligen så var jag fullt upptagen med att dansa, titta på Eurovision och skrika när Loreen kammade hem vinsten och hänga med en jäkla massa fina människor. Riktigt bra kväll. Och som vanligt så slutade den med hemgång i solnedgången. 

I söndags vaknade jag upp, hyffsat utvilad, och tog mig ner på stan tillsammans med Mowli och Maya för att äta frukost. Efter detta, så åkte jag med Maya ut till Edsbro för att hänga där med henne. Såhär såg det ut:
Såhär ser det ut när man kommer hem till Maya.

Vi hade köpt med oss lättöl.

Som vi njöt av i solen.

Och här är hon igen. Maya, som jag tycker om så mycket.

Hon bor förövrigt i världens mysigaste hus.

Och hon har även detta precis utanför sin dörr.

Resten av kvällen så pratade vi mest igenom allt som vi missat och somnade relativt tidigt, chockade över hur ljust det fortfarande var ute. 


Jag älskar sommar.

Kusiner.

Foto: Maja Karlström

Lycklig.

Jag är verkligen så glad hela tiden, allt känns för en gångs skull så otroligt bra. Det enda som fattas är att Mattias ska komma hem, och det gör han ju snart också. Vad har jag förtjänat för att ha det så här bra? Jag älskar livet. Jag älskar vår. Jag älskar sommar. Jag älskar mina vänner. Jag älskar min familj. Jag älskar min pojkvän. Snälla. Låt det här aldrig ta slut. Alla borde få känna så här. 

Men ändå så blir jag rädd på något vis. Jag är inte van med att känna så här. Känns det så här? När man är lycklig alltså. Det vet jag inte. Men jag tror verkligen det.

Rätt otroligt hur mycket ett liv kan förändra sin riktning på bara några veckor.

Euforisk.

Vill ge världens största tack till Roslagens sparbank för detta. Kan inte ens beskriva hur tacksam jag är för dessa 25 000. Vill bara åka nu.

En fin lördag.

Vet egentligen inte riktigt vad som gjorde lördagen så bra. Eller kanske: Först åt vi middag på Dejvan för att fira vår bästa Celiah, och vidare hem till Mowli där vi sjöng till gamla låtar, dansade som galningar och föll några tårar inför skräcken att lämna allt detta i augusti. Sedan vidare till Johanna där festen dog ut när vi kom, men jag hade kul så länge det varade och fick kramas med fina människor, ha kisstävling och köra Dirty dancing. Och till slut, vidare hem till Anton där jag mest var glad och euforisk hela tiden. Tack vare mina fina vänner. Åh. Ser fram emot fler kvällar liknande lördagskvällen i sommar. För det vet ni väl, att det snart, snart är sommar.

Valborg.

Finaste valborg med finaste människorna. Jag, Maya, Lisa, Hillewie, Malin och Vivi tog oss in till Stockholm. Vi köpte med oss thaimat och satte oss på Skinnis. Där satt vi tills vi såg solen gå ner, blickade ut över vattnet, drack öl och våra skratt fyllde den kalla luften. När det blev för kallt drog vi oss in mot Norrtälje, igen. Hem till Sofia för att snabbt försvinna därifrån igen. Vidare hem till Anton och alldeles för sen hemgång. Men så kul. Så värt.

London, dag 1.

Efter många timmar på resande fot kom vi äntligen fram till hostlet. Vi insåg ganska snabbt att det inte var det mysigaste och exklusivaste vi varit med om. Lakanen byttes var fjärde vecka, det luktade unket och heltäckningsmattorna var smutsiga. Men vi klarade oss, trots allt. Jag hade 6 fina romies så det kunde inte bli så mycket bättre.



Vi begav oss så fort vi kunde ut på någon sorts filmpromenad. Jag var inte så delaktig. Sprang mest runt och fotade och bara njöt.



På den första bilden ser vi Rikard och på den andra Lina.


Vi gick såklart förbi Big Ben och en hel del röda telefonkioskar. 


Och röda bussar i mängder.


Fina Athena som alltid ger en de finaste komplimangerna när man som mest behöver dem.


Till vänster ser vi Kajsa och Felicia. Och till höger ser vi Erika.


Sedan fick vi en hel del tid för oss sjävla. Jag, Erika och Filly åt pizza (med hål i) och åkte runt på Picadilly och Oxford street. Sedan åkte vi hem och somnade relativt tidigt efter två timmars sömn. 

Och det var London dag 1.

RSS 2.0