Om jag bara kunde.

Jag låtsades sova. Som vanligt. Gav ifrån mig ljud som jag antog, och trodde, att jag gjorde när jag sov. Givetvis så lyckades jag inte luras när han väl kröp ner bredvid mig. Han nöp mig i midjan, precis under de tredje revbenet, precis där han vet att det kittlas som allra mest. Jag fnittrade och kände hur han drog mig till sig. Avslöjad.

- Mig kan du i alla fall inte lura, sa han och fortsatte att kittla mig. Precis där. Där vid revbenet. Där. Där man bara behöver dra fingertopparna så visar jag smilegroparna. Jag kvävde skratten i kudden och försökte desperat slå bort händerna, utan vidare lyckat resultat.

När han till sist slutade blev allting tyst. Jag tittade in i hans ögon och visade än en gång smilegroparna. För det blev ju alltid så. När jag såg på honom. Och när han tittade på mig sådär. Att smilegroparna kommer fram. Jag la ner ansiktet i kudden och andades ut. Luften från min mun gjorde det varmt på kudden och till slut när luften tog slut la jag mig så våra ögon möttes igen. Han tittade fortfarande på mig. Sådär. Sådär så jag smälter. Och utan att släppa blicken lutade han sig över min kind och viskade:
- Jag älskar dig, jag gör verkligen det.

Jag kunde känna hur tandkrämen dansade ur munnen på honom och snuddade vid mitt öra och hur det kittlade till. Inte bara där utan överallt. I tårna och fötterna som helt plötsligt spändes. I benen som helt plötsligt drogs upp mot magen i kamp om att stoppa fjärilarna som lämnade sina puppor. Och jag kände det i magen som helt plötsligt töjdes ut som om jag kippade för att få luft. Men jag blickade ner. Som vanligt. Jag vet ju inte vad man säger. Hur man säger. Hur man beter sig. Hur man älskar någon. Hur man visar det. Det ända jag visste var att jag aldrig i hela mitt liv hade upplevt det som jag gjorde när du rördepratadekyssteskrattade med mig. Aldrig. Varför kunde jag då bara inte säga det? Visa det? Jag. Älskar. Dig. Jag älskar dig August. Jag gör det. August jag älskar dig. Jag älskar dig dig dig. Jag älskar älskar älskar dig. Jag älskar dig August och jag är så kär i dig så jag håller på att gå sönder och hela jag håller på att spricka av kärlek och när du ser på mig kan jag inte ens stå. Varför gick det inte att säga. Varför varför varför.

 

Jag såg att han blev ledsen men som vanligt också envisades med att inte visa det. Han vände bara ryggen till. Jag flyttade närmare och la näsan mellan hans högra skulderblad och ryggraden. Precis där, där det gick lite inåt och blev lite benigt. Jag drog med fingertopparna över den svala huden där täcket hade lämnat plats på hans höft. Du var så perfekt, August. Och jag ville viska det till honom, låta tandkrämen dansa ur munnen och låta orden träffa hans hjärta. Jag ville säga det, se in i hans ögon och visa hur jag kände. Jag ville skrika det, skrika till hela världen så som Ronja Rövardotter skriker ut sitt vårskrik. Jag ville att alla skulle veta. Men jag kunde inte. Så istället var jag tyst. Vi var tysta. Istället drog jag med mina händer varsamt i din nacke, som om jag spelade piano. Kysste den och andades ut.

 

Vi somnade. Som många gånger förut. För efter ett 1 år tillsammans så är det här inte första gången det händer. Det är inte första gången som jag fegade ur. Jag förstår inte hur han kunde stå ut med mig. Jag bad alltid om att du inte skulle försvinna. Tyst, tyst för mig själv.

 

Och vi vaknade. Ett utdraget vaknande och jag vaknade innan dig som alltid. Jag låg och tittade på dig för du var så jävlajävlajävla fin. Fin. Vacker. Snygg. Söt. ALLTING. Och gropen ovanför din överläpp där man skulle kunnat lägga en vattendroppe och inte ens den skulle ha trillat bort. Dina ögon. Ja, dina ögon August. De där kisande blågröna ögonen som fäste blicken i mig. Dina ögon. Hela du August. Jag förstod inte. Hur kunde jag låta det här försvinna? För det var precis det som var på väg att hända. Jag visste det. Om jag bara kunde visa allting som bankade så förbaskat inom mig så skulle allting bli bra. Om jag bara kunde visa allting som ville ut. Allting som jag kände. Om jag bara kunde.

 

Vi låg i sängen hela dagen. Drack minst tio koppar te. Han gillade inte kaffe, precis som mig. Vi låg i sängen så länge att lakanen snurrade ihop sig. Tills solen gick ner och skapade ett varmt ljus över ditt ansikte. Vi sov en stund. Vi vaknade. Hånglade. Älskade. Sov. Drack te. Åt mackor. Spelade gitarr. Hånglade. Sov. Vaknade. Pratade. Och allting var bara så jävla perfekt. Allt var precis det jag önskat mig. Men:

 

Vi somnade.

Och vi vaknade.

Vi somnade.

 

Och jag vaknade.

 

Utan honom. Som jag alltid gör nu för tiden. För tillslut så försvann han ju. Och jag hade vetat att det skulle hända. Förr eller senare. För jag fegade ur. Fegade ur från allting. Från allting jag alltid önskat mig men som stod mitt framför mig. Så jävla typiskt mig. Och nu vaknar, somnar och skrattar jag själv. Skrattar åt mig själv. Åt hur patetisk man kan vara. Hur patetiskt det är att inte kunna visa känslor till den man egentligen älskar mest av allt. För jag vet ju det. Att jag älskar dig mest av allt i hela världen August. Så jag skrattar åt mig själv. Sitter i samma lakan som förr var snurriga av våra kroppar. Skrattar högt och ljudligt i samma lakan som nu ligger prydligt spänd runt sängens alla fyra hörn. Och jag gråter för att du försvann men för att jag visste att det skulle hända och för att du inte är här med mig och för att du inte älskar mig längre. Jag gråter för att jag inte kunde. För att jag inte kan.

 

Om jag bara kunde så skulle allting bli bra. Om jag bara kunde skulle han vara här med mig. August.

 

Om jag bara kunde.

Av: Maja Karlström

Kommentarer
Postat av: Evelina

Fällde några tårar. Det gjorde jag.

2012-04-05 @ 19:59:46
URL: http://quietplaces.blogg.se/
Postat av: Linnéa

Åh. Tappade visst alla ord.

2012-04-05 @ 21:28:29
URL: http://www.fyrakatter.blogspot.com
Postat av: Miriam

Det gör alldeles ont. Kram till dig.

2012-04-05 @ 22:21:56
URL: http://miialis.blogg.se/
Postat av: Matilda

Fyfan vad du är begåvad. Sjuktjävlaäckligtjättesuper bra.

2012-04-05 @ 22:38:05
Postat av: märta

ååh vad fint !

2012-04-05 @ 22:52:36
URL: http://hypeandlost.blogg.se/
Postat av: M

Så himla fint!

2012-04-06 @ 13:12:53
URL: http://awaay.blogg.se/
Postat av: Athena

Åh... Det här var otroligt sorgligt och fint, Maja.

2012-04-06 @ 15:31:25
URL: http://velvetunderpants.tumblr.com/
Postat av: isabell

så himla himla fint.

alltihop!

2012-04-07 @ 19:22:57
URL: http://isabellberglund.blogg.se/
Postat av: lollo

fan vad du är bra.

2012-04-07 @ 19:23:29
Postat av: Anonym

åh jag dör så fint!!!!!!!!!!!!

2012-04-08 @ 14:29:08
Postat av: Agnès

Vad vackert.

2012-04-10 @ 23:48:39
Postat av: lisa g

fint!

2012-04-11 @ 14:24:26
Postat av: Avve

Du är så sjukt duktig på skriva, är så stolt och glad att se hur långt du har kommit de åren vi skilts åt. Fortsätt såhär maja, du kommer komma så himla långt! Ha ett kul år i afrika eller var de ligger, de förtjänar du tror jag :)

2012-05-09 @ 19:50:39
URL: http://amandamathildas.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0